Smällen
(1980), furu/plåt
Karlewski har fångat sekunden för kollisionen mellan människa och bil. Inget är på låtsas allt är verkligt – människan är en ”vem som helst” i naturlig storlek och utan kännetecknande kläder som avslöjar kön eller status, bilen är en Volvo Amazon, den kanske allra mest svenska, känd av ”alla”. Ingen är utpekad och vad som orsakade olyckan är okänt, ingen person att anklaga finns bakom ratten. Kanske är just detta det mest skakande – att man inte kan säga: det hände NN, men det händer inte mig.
Det frusna ögonblicket där huvudet och skuldran har landat och tryckt till den nyss välvda motorhuven, resten av kroppen är ännu fri i luften. Det är inte en försvarsställning utan den hjälplösa plötsliga kroppsställningen ”uppkastad men ännu inte fullt landad”: ögonblicket utan återvändo.
Ännu är rutan hel, ännu inget blod, ännu återstår ljudet från kroppen som slår mot plåten, och den fortsatta rörelsen där huvudet krossar glaset – men inget kan göras ogjort, härifrån kan inget backas, det är för sent.
Hanns Karlewski har studerat i Tyskland och i Sverige vid Kungliga Konstakademin. Karlewski har haft separatutställningar och deltagit i grupputställningar i flera länder, han finns representerad i samlingar och har gjort en mängd offentliga utsmyckningar, både i Sverige och i andra länder. Konstnären arbetar med skulptur, installation, fotografi och video.
Academies (A Model of a Vision)
(1994), fotografi
I en traditionellt manlig akademisk miljö sitter en naken kvinna på Anatomiska teaterns obduktionsbord. Här obducerades inför studenter och professorer på 16- och 1700-talet fångar som dömts till döden, och i brist på sådana, dissekerades döda djur i medicinvetenskapens namn.
Som uppväckt från de döda och kommen från en annan tid sätter hon sig försiktigt upp och tittar sig omkring. För en kort stund funderar hon på att drapera sig med det röda tygstycket, men den massiva väggen av skrank och läktare höjer sig öde framför henne och hon blir sittande – förundrad.
Kvinnan funderar på var hon hamnat, hur hon kom hit, om hon är verklig och vem hon i så fall är.
Är hon en Eva, nyss frammodellerad ur vetenskapsmannens hand, har bänkarna varit fyllda med studenter som sett henne skapas – men varför har de då inte stannat för att se henne resa sig och öppna sina ögon? Eller är hon den första av någon ny sort där ingen annan ännu finns?
Någonstans djupt inom sig får hon en känsla av att inte vara den första som befunnit sig på detta bord genom åren, kanske är det något av hennes sinnen som börjat vakna. Insikten om att någon måste ha fört henne till det åttkantiga rummet är plötsligt tydlig: detta är en akademi – inte en gudomlig komedi.
Fotografen har smugit sig in bakifrån, står på huk och fångar i sökaren ett maktresande perspektiv som får kvinnan att se ut som ett lockbete i en fångstgrop.
1994 påbörjade Karen Knorr en serie fotografier från olika akademier/institutioner världen över, till exempel The fine art academy i Saint Petersburg, Royal Academy School i London, och Uppsala universitets Gustavianum. Första delen av Academies ställdes ut i Paris 1995 och serien avslutades 2005. I flera av konstnärens fotoserier har något för miljön främmande placerats i rummet, till exempel några vilda djur som är på besök bland tavlor och skulpturer med anspelning på en fabel, medan andra främmande inslag i bilderna kan syfta på myter.
Karen Knorr är född i Tyskland, uppvuxen i Puerto Rico och verksam i London. Konstnären har haft en mängd separatutställningar samt deltagit i grupputställningar över hela världen och finns representerad i ett stort antal samlingar.
Uppsala ljus-hus
(2005), etsningar, stålkonstruktion och belysning
I mitt minne finns slottstornen här utanför och Gustavianums kupol, vidare förflyttas jag ett stort steg bakåt i tiden där tankar på primitiv kultur och bildminnen av grottmålningar, sagor och legender blir tydliga. Så väl byggnaden som varje bild för sig känns samtidigt både välbekanta och annorlunda.
Djurlika väsen och mänskliga gestalter har tagit sig in och befolkat tornets ljusväggar, figurerna är inneboende och ger liv åt de samtidigt tomma och släta ytorna. Alla tycks de upptagna med sitt, antingen i ensamhet eller i tvåsamhet, alla andas de balans och inre harmoni, dels i inåtvändhet i sin egen lilla värld, dels i någon form av andlig tillbedjan.
Konturer och figurer ger känsla av ursprunglighet i en svart-vit värld av ljus, bilderna äger stor styrka trots, eller kanske tack vare, sin litenhet och påtagliga enkelhet.
Hela tornet andas av hemlighet och mystik; besökaren rör sig utanför, tittar på figurerna i sina rutor eller fönster – de lever liksom sitt eget liv där inne i ljus-huset, finns på sina egna villkor och går inte riktigt att greppa. Figurerna lever i någon form av gränsland mellan nu och då, fantasi och verklighet: mystik, tradition, dröm och saga, de är isolerade och i sig själva, trots att de tillsammans bildar en upplyst helhet – jag har en känsla av att konstnären känner sina gestalter väl.
Outi Heiskanen har genomgått konsthögskola och grafisk utbildning i Finland. Hon har gjort många resor och har vidare verkat som lärare och rektor, samt varit professor i grafik. Heiskanen har haft utställningar över hela världen, och har fått utmärkelser, bland annat, för sin grafik på flera internationella biennaler.
Hells Angels of California, United States of America
(1966–1969), grafiskt blad som bygger på en oljemålning
Utlämnad och förbrukad bland urdruckna ölburkar och andra sopor ligger kvinnan närmast betraktaren, som en ingång i bilden som berättar om männen och behoven: tunga mullrande maskiner, samvaro som ger trygghet, gemensamhetssymboler som klubbvästar med emblem och motorcyklarna av märket Harley Davidsson – tillsammans symboliserar de ägande av makt och frihet.
Det dunkla, kyliga och främmande hos männen i relativt mörker, motorcyklarnas kalla kromblänk och röda detaljer – tillsammans utgör de den mörka bakgrunden.
Ljuset finns hos kvinnorna i förgrunden, inget binder dem samman förutom vilsenhet och nakenhet – och så det förunderligt varma ljuset.
Bilden är som ett detaljerat återgivet ögonblick, en realistisk och skrämmande skildring utan ironi och utan distans.
Trots kriget i Vietnam, var USA för många i samtiden ett frihetens och möjligheternas land, samtidigt som det var en symbol för bland annat kommersialism och populärkultur. John-e Franzén sökte sig tillsammans med andra konstnärer till fordonskulturens och frihetens Kalifornien. Med inspiration från den amerikanska fotorealismen och med popkonsten bakom sig arbetade konstnären med denna provocerande ögonblicksbild under tre år.
Konstnären är mest känd för sina stora och detaljerade motorcykel- och bilbilder och för porträttet på Kungafamiljen.
John-e Franzén är utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm. Konstnären har haft separatutställningar på ett stort antal platser i Sverige samt har medverkat i grupp- och samlingsutställningar i Sverige och andra länder. Franzén har varit professor i måleri på Konsthögskolan, han blev ledamot av Kungliga Akademien för de fria konsterna 1990 och finns representerad på flera svenska museer.
A-Z
(2002), fotolaminat
Titeln syftar på det klassiska engelska kartföretaget, och i detta fall företagets karta över London. A och Z är dessutom det engelska alfabetets första respektive sista bokstav – början och slutet. Verket består av 96 delar som tillsammans utgör en karta över London. Kartan och dess tecken har berikats med mänskliga möten och symboler.
Den som orienterar sig i kartans skalenligt kopierade verklighet upptäcker sig vara långt ifrån ensam; ständiga möten sker med andra människor och kommunikation uppstår på en nivå ovan den gråtonade kartbilden. Vi erbjuds vägar för kommunikation på flera plan. Den mänskliga kommunikationen är upphöjd: de konkreta mötena sker i färg, medan tankar (med eventuella överföringar) i symbolikens tecken visas i svartvitt. Kommunikationen på det ”symboliska planet” är långt ifrån entydig.
Frågan är var det hela börjar och slutar, om man måste välja väg och om de som möts förstår varandra, eller för varandra vilse…
Är Du beredd att följa spelets regler?
Vilken figur väljer Du?
Vilken livsväg följer Du?
Tror Du på slumpen?
Är Du en vinnare,
eller en förlorare?
”Samla på frågetecken”!
Plötsligt knuffad…
Tillbaka fem steg
Välj ny väg,
eller börja om från början igen…
Är det en vandring utan mål?
Rätt som det är glömmer jag bort vart jag var på väg – något annat fångar uppmärksamheten, det är så lätt att gå vilse.